Koukla o21

Imorgon, fredag, är det min sista dag i London, för denna gång. Flyget lyfter vid elva på lördag förmiddag. Idag var det min sista dag i skolan. Det kändes väldigt skumt. Och sorgligt. Och skönt. Jag fick mitt efterlängtade certifikat som jag är väldigt stolt över!

Jag kan inte beskriva känslorna som far genom mig just nu. Det är så himla blandade känslor och dom går inte att sätta ord på. Överväldigande, kan jag säga i alla fall.

I en månad har detta sketna rum i detta sketna hus varit mitt hem och min trygghet. Jag hatade det i början, men det hatet förvandlades till någon slags hatkärlek. Och att nu behöva lämna det känns inte kul alls... Får typ ångest när jag tänker på att jag måste packa ihop mina saker och sova min sista natt här imorgon. Huset är nästan tomt nu. Alla på övervåningen har flyttat ut, så alla rum där står tomma. Här på nedervåningen är det jag och min granne som bor. Och båda vi flyttar ut i helgen. "Sedan stänger dom huset" sa han när jag pratade med honom för ett tag sen. Stänger... undrar vad han menar med det. Jag vill inte att dom ska stänga huset. Jag skiter i att det är smutsigt å ser för jävligt ut. Det är mitt hus nu, och ingen får röra mitt hus.

Ja... jag vet inte riktigt vad mer jag ska förtälja. Det är med stor sorg jag lämnar London. Men med många oförglömliga minnen i bagaget. Mina tårar kommer stanna här i London. Det är Londons tårar nu. Ett minne av mig som staden får behålla. Det är jobbigt just nu. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så kär. Men det blev jag. Och nu åker jag. Nu lämnar jag detta äventyr bakom mig och det blir ett minne blott.

Jag har så mycket att berätta att jag inte vet vart jag ska börja. Så jag slutar i stället.

Over and out.