Söndag.
Jag saknar dig <3
Jag har fått några infall då jag känt en otrolig längtan tillbaka till Rom. Jag vet inte varför, men det var en speciell känsla att vara i den underbara italienska staden. Just då var det lite av ett helvete om dagarna med Brittas fem timmar långa rundvandringar, men nu när jag tänker tillbaka och Romkänslorna rinner genom kroppen för en sekund eller två så är det enda jag vill att åka tillbaka. Vi var inte där länge men dom fem dagarna räckte för att ge mig ett intryck av staden jag aldrig kommer glömma. Fem sjuka, jobbiga och roliga dagar. I Rom. maj 2oo8.
Något annat jag saknar är "den gamla goda tiden" när man gick på gymnasiet och allt bara var underbart trots plugg och vardagsproblem. Man var ändå fri då på något sätt. Nu är man fri men sitter ändå fängslad vid sig själv. Det är bara jag som har nyckeln för att släppa mig fri, men jag hittar den inte! Var har jag lagt den? ... Snart börjar jag plugga igen, men jag undrar om det kommer vara samma sak. Kanske, men troligtvis inte. Jag minns alla festerna, umgänget. Man träffades varje dag vare sig man ville eller inte. Vissa mer sällan, men ändå, alla fanns ändå där. Det fanns som en magnet som drog alla till samma plats på jorden. Och där fanns jag med. Nu är magneten borta och människor sprids runtom i världen. Det finns inget som drar ihop dom som förut.
Jag saknar dig Simon. Du har bara varit borta tre dagar men det känns som en vecka. Och det är en vecka kvar. Jag vet att jag inbillar mig. Jag försöker tänka positivt och kämpa på. Det är jobbigt med det går! Räknar ner dagarna. Det är tomt och ofta ensamt, men det blir nog bättre. Nu känner jag verkligen hur mycket du betyder för mig.
Ska strax åka till jobbet. Åtta timmar blir det idag då! Skönt för huvet och hjärnan. Behöver bara tänka siffror, PLU-nummer och mat ^^
Jag har fått några infall då jag känt en otrolig längtan tillbaka till Rom. Jag vet inte varför, men det var en speciell känsla att vara i den underbara italienska staden. Just då var det lite av ett helvete om dagarna med Brittas fem timmar långa rundvandringar, men nu när jag tänker tillbaka och Romkänslorna rinner genom kroppen för en sekund eller två så är det enda jag vill att åka tillbaka. Vi var inte där länge men dom fem dagarna räckte för att ge mig ett intryck av staden jag aldrig kommer glömma. Fem sjuka, jobbiga och roliga dagar. I Rom. maj 2oo8.
Något annat jag saknar är "den gamla goda tiden" när man gick på gymnasiet och allt bara var underbart trots plugg och vardagsproblem. Man var ändå fri då på något sätt. Nu är man fri men sitter ändå fängslad vid sig själv. Det är bara jag som har nyckeln för att släppa mig fri, men jag hittar den inte! Var har jag lagt den? ... Snart börjar jag plugga igen, men jag undrar om det kommer vara samma sak. Kanske, men troligtvis inte. Jag minns alla festerna, umgänget. Man träffades varje dag vare sig man ville eller inte. Vissa mer sällan, men ändå, alla fanns ändå där. Det fanns som en magnet som drog alla till samma plats på jorden. Och där fanns jag med. Nu är magneten borta och människor sprids runtom i världen. Det finns inget som drar ihop dom som förut.
Jag saknar dig Simon. Du har bara varit borta tre dagar men det känns som en vecka. Och det är en vecka kvar. Jag vet att jag inbillar mig. Jag försöker tänka positivt och kämpa på. Det är jobbigt med det går! Räknar ner dagarna. Det är tomt och ofta ensamt, men det blir nog bättre. Nu känner jag verkligen hur mycket du betyder för mig.
Ska strax åka till jobbet. Åtta timmar blir det idag då! Skönt för huvet och hjärnan. Behöver bara tänka siffror, PLU-nummer och mat ^^
Kommentarer
Trackback
