Lite ovärt...kanske.
Jag tror att alla människor innerst inne har dethär inbyggda behovet av bekräftelse. När man gick i åttonde klass på högstadiet och man började få betyg, då visste man inte varför det egentligen var så viktigt med bra betyg. Men man visste att bra betyg värderades högt och att man fick beröm om man gjorde bra ifrån sig. Bara det lilla att känna att man gjort någonting bra, om man lyckades få VG på ett svårt prov t ex. Man fick beröm av läraren och av föräldrarna. Man kände sig betydelsefull och nyttig. Varför tycker Bengt om att dela ut post? Jo, för att tack vare honom får folket på gatan sina viktiga brev. Jag visst, det är hans jobb. Men han kan ändå känna sig stolt över det han gjort idag. Han må vara trött och sliten och less på jobbet, men han bidrar ändå med nånting till samhället och känner sig därmed delaktig, och nyttig :)
Eller hur Bengt?
Måndag. Allting går som en dans?
Beställde min dator för någon timme sen! :) Har sparat inhop pengar till dendär jävla datorn hela hösten. Nu äntligen kan jag luta mig tillbaka och vänta på min efterlängtade dators leverans. Det blev som planerat en MacBook från Apple och dessutom den nya uppdateringen. Från början tänkte jag ju köpa dendär helvita, skinande, underbart söta saken. Men med uppdateringen kom även en utseendeförändring. Inget som stör mig sådär jättemycket. Den är ju ändå i aluminium på utsidan vilket är väldigt stiligt och stilrent. I övrigt är den 10 gånger bättre än den äldre versionen. Så jag är jättenöjd!! Förhoppningsvis är den i mina händer om 1-2 veckor! :D hihi längtar!
En ny mobil får vänta några månader verkar det som. Jag får stå ut med att den dör efter ett längre samtal. Det är ju trots allt bara en telefon, och bara att ladda den. Däremot är jag fast besluten om att jag ska vinna auktionen om Dom Gula Conversen ! Förra auktionen var den ju någon smartskalle som bjöd över mitt bud en minut innan auktionens slut. Denhär gången ska jag vara där å hålla koll så ingen kommer och förstör för mig. JAG SKA HA MINA GULA CONVERSE! Dom har jag oxå väntat på hela hösten. Nu är tiden inne vafan.
Idag rensade jag ur min garderob lite halvt sådär. Det blir ju alltid att man börjar men sen inte kan avsluta på nå bra sätt för att man fastnar och provar en massa plagg som man glömt bort att man hade. Jag är en sån som har svårt att slänga sådant som jag innerst inne vet att jag inte vill ha kvar. Jag tänker alltid att "Jag kommer kanske vilja ha den på mig nån gång, och den är ju knappt använd så det är onödigt att slänga". Men jag vill egentligen inte ha kvar plagget i fråga för att varje gång jag ser det så påminns jag av att jag dissat det och knappt använt det och då får jag skuldkänslor. Jag är helt enkelt värdelös på att rensa min garderob. Men man kan ju alltid försöka! Lite fick jag bort i alla fall...
Var över till Simons lägenhet för att hämta mobilladdaren och passade på att snygga till lite, plocka lite med disken och gå ut med gamla sopor när jag ändå var där. Ska dit igen om nån dag å städa ordentligt så det är fräsht lagom tills han kommer tillbaka från Serbien. :) Bra flickvän jag är va? ;P
Ska på Dancehallen senare ikväll :D hihi, kul ska det bli med dans :) mår alltid så mycket bättre när jag går därifrån än när jag kom dit. Man blir gladare av dans helt enkelt. Allting går som en dans ;)
Peace out.
Söndag.
Jag har fått några infall då jag känt en otrolig längtan tillbaka till Rom. Jag vet inte varför, men det var en speciell känsla att vara i den underbara italienska staden. Just då var det lite av ett helvete om dagarna med Brittas fem timmar långa rundvandringar, men nu när jag tänker tillbaka och Romkänslorna rinner genom kroppen för en sekund eller två så är det enda jag vill att åka tillbaka. Vi var inte där länge men dom fem dagarna räckte för att ge mig ett intryck av staden jag aldrig kommer glömma. Fem sjuka, jobbiga och roliga dagar. I Rom. maj 2oo8.
Något annat jag saknar är "den gamla goda tiden" när man gick på gymnasiet och allt bara var underbart trots plugg och vardagsproblem. Man var ändå fri då på något sätt. Nu är man fri men sitter ändå fängslad vid sig själv. Det är bara jag som har nyckeln för att släppa mig fri, men jag hittar den inte! Var har jag lagt den? ... Snart börjar jag plugga igen, men jag undrar om det kommer vara samma sak. Kanske, men troligtvis inte. Jag minns alla festerna, umgänget. Man träffades varje dag vare sig man ville eller inte. Vissa mer sällan, men ändå, alla fanns ändå där. Det fanns som en magnet som drog alla till samma plats på jorden. Och där fanns jag med. Nu är magneten borta och människor sprids runtom i världen. Det finns inget som drar ihop dom som förut.
Jag saknar dig Simon. Du har bara varit borta tre dagar men det känns som en vecka. Och det är en vecka kvar. Jag vet att jag inbillar mig. Jag försöker tänka positivt och kämpa på. Det är jobbigt med det går! Räknar ner dagarna. Det är tomt och ofta ensamt, men det blir nog bättre. Nu känner jag verkligen hur mycket du betyder för mig.
Ska strax åka till jobbet. Åtta timmar blir det idag då! Skönt för huvet och hjärnan. Behöver bara tänka siffror, PLU-nummer och mat ^^
Kul dag...?
Underbart soligt väder och skön musik på radion. Ingen sa nånting. Vi stannade till på en mack å käkade frukost efter en timme när vi insåg att vi hade gott om tid på oss. Efter toast, 2 Loka för 27:- å kaffe bar det vidare. Jag ville inte att vi skulle komma fram till flygplatsen, men det gjorde vi ändå till slut. Följde vägen mot treminal 5 och kom upp till avgångsplan. Vi ställde bilen där alla andra bilar stod å lastade ur bagage. Jag följde med honom till incheckningen. Vi var tidiga och fick vänta en stund på att det skulle öppna. Biljett klar och bagage bortrullat. Kände hur jag egentligen borde säga hej då redan då och skynda mig ut till bilen innan det blev för jobbigt, men ville inte gå! En halvtimme gick och han skulle gå igenom handbagagekontrollen så vi sa hejdå. Långt avsked, kändes som flera timmar.
Jag skyndade mig sedan ut till bilen och vad får jag se på vindrutan?...
Ja, precis.... en P-bot!
I mitt huve: NEJ FAN FAN NEJ HELVETE VAFAN NEJ FAN FUCK JAG VILL INTE FAN SHIT.
Kollar på lappen... söker med ögonen efter siffror... hittar några.. 900,00.
Tack. Hade stått parkerad där man endast fick släppa av passagerare. Å hur skulle jag veta det ???Såg jag nå skylt eller? Neeeej !....
Som om man inte har nog med utgifter lixom?
Jag hittade även några andra siffror. 11:18 - 11:21. TRE JÄVLA MINUTER! 300 spänn per jävla minut. Är det sant eller? Ja det verkar som det... Jag ville inte fatta att det var sant iaf, så jag slängde lappen i baksätet och hoppades att den skulle vara borta tills jag hade kommit hem till Västerås. Den var inte borta. Den låg där å stirrade på mig och jag slogs av verkligeheten. Berättade för simon per telefon å vi sa att vi ska dela på den. Det blir ju inte lika farligt. Kul liv lixom. Här håller man på å snålar med vartenda öre så man ska ha råd med sin jävla laptop å så händer dethär. 2 Loka för 27:-... släng er i väggen...
Ja, kul början på min dag va? .. Kom hem runt ett och hämtade mamma från jobbet. Kände hur det sög att Simon åkt och det sög ännu mer när jag påminndes av parkeringsskiten som låg på köksbordet. Jag ska aldrig bli lapplisa, fyfan va ja skulle hata mig själv.
Påbörjade beställningen av min laptop sen då.. på internet. Var SÅHÄR nära att skicka efter beställningen när jag insåg att jag måste vänta till jag börjat plugga (en vecka) innan jag kan få studentrabatten på 1200 kr. Då blev jag sur. But what to do?... Sen käka jag kebabpizza med familjen å åkte å hämtade Sanna från Lidmansvägen. Körde vidare mot Simons lya. Gick in på joker å köpte proviant och tog med oss in till lägenheten. Tv-spelskväll med min Sannis kan bara sluta på ett sätt.. Hon sitter ensam å spelar Mario Kart på svåraste nivån och svåraste banorna och svär och säger hemskt brutala ord när hon inte kommer etta. Jag sitter och bloggar. Carro och Claris var oxå förbi en stund för att rejsa lite MK. Fett kul spel, man blir beroende..
Sanna kl 00:40: Om jag inte vinner nu så blir jag så jääävla sur !!... å... jag vann!.........
Ska dit å joina henne nu, måste visa att jag är The Master . HAHA.;)
Å FÖRLÅÅÅÅT att jag mosa på med en massa ointressant text... Jag kände bara att jag behövde skriva av mig:P
Ha de gött!
Luften är fri
Musiken är ett mästerverk.
Jaadå.
Lyssnade på en låt som fick mig att flyga tillbaka fem sex år. Det var ett bra tag sen. Jag var liten och jag var klen. Jag var nyfiken och trodde att jag visste allt. Men det var tryggt ändå, att veta vilken plats man hade vid middagsbordet. Dag ut och dag in. Det var min och Josses egen lilla bubbla vi levde i och allt runtomkring var bara overkligt. Vi ville tro det i alla fall. Eller vi trodde nog det faktiskt. En konstig känsla rann genom kroppen när jag hörde låten. Skumt.
Luften är fri!
Nu ska jag till Sannis å loda. Yey yey.
